överviktsoperation

Var och tränade lite grann igår, gick bra!
Har lite träningsvärk idag, men inte ont i fötterna, och det är ju bra!!
Kan ju även bero på att jag äter 3 tabletter om dagen...så inflammationen inte blommar upp igen!
Berättade för min tränare att jag skulle göra operationen i början av nästa år.
En bra tid att operera sig på, menade hon, då var jag igång lagom till serien sätter igång!!
Ska bli kul!!

I helgen ska jag och min man åka i väg på myshelg!
Vi ska till Halmstad och "vila" upp oss på spahotell, mysigt värre!

Igår var jag inne och läste lite bloggar igen...läste om övervikt mm.
Där var en beskrivning av feta människor, de luktade illa och tog mycket plats.
Jag undra hur en del av de människor tänker egentligen...
Ska man dra alla över en kant?...alla feta luktar illa!!
Enligt mina erfarenheter vill många av oss som är stora, ta så lite plats så möjligt helst inte bli sedda alls.
Men tyvärr går inte detta då man är "inlåst" i en kropp som man inte vill ha.
Man skulle kunna göra nästan vad som helst för att  ha likadan kropp som alla andra.
Man kan leva på ex nutrilet i tre veckor och förlora 10 kanske 15 kilo, under denna tiden så lever man i en egen liten värld, där allt kretsar kring mat.
Man bygger hela sitt liv runt mat, mat man inte ska äta för då blir man fetare.
Man drömmer om mat.
Ena dagen är man "hög" av att man är så duktig, andra dagen lider man helvetes alla kval.
Och när dagen är slut så fortsätter ens liv kring mat.
Jag har varit där och många med mig!
Ett tag åt jag bara apelsiner och drack vatten, på det tränade jag fem gånger i veckan.
Man är glad den ena stunden för att sen skifta till "något" man inte vet vad är.
Min man och mina barn har fått stå ut med mycket. Jag blir ett monster när mitt blodsocker är lågt.
Men man ska ju visa att man har bra karaktär och inte vika ner sig i första taget!
Tänk att många människor lever så här dag ut och dag in, för att misslyckas gång på gång.
För att sen börja om från början igen...

Nu lever jag en dag i taget, och låter inte maten ta större delen av mitt liv och tänkande.
Jag sätter upp små mål som jag vet att jag ska klara av och inte misslyckas igen och igen och igen...för det gör man vare sig man vill eller inte...

Ett misslyckande är ett stort nederlag i en överviktigs persons liv, ett misslyckande bekräftar att man inte kan , många överviktiga personer misslyckas många gånger och har då svårt att ta sig ur denna här onda cirkel, som det blir till slut.
Man bryter ner sig själv, fast man kanske som i mitt fall inte visar det utåt, utan bär med sig allt inombords.

Jag skulle aldrig kunna dra alla över en kant, för jag VET att även en del smala människor luktar illa och de kan ta mycket mera plats än en fet människa!

Linda