ÄNTLIGEN!!

Nu äntligen har jag fått besked om att jag får göra min efterlängtade operation!

Det hela började för 7 år sedan(2000) då jag sökte min husläkare för att få en remiss till en överviktsoperation.
Men si, där hade jag inget att hämta.
Det var alldeles för dyrt att göra något sådant. Utan jag skickades hem med ett läkemedel som heter Zenical, som har biverkningar man inte vill vara med om...
Det gjorde så att en 1/3 av fettet man åt kom ut lika fort igen och i en väldig sörja!
Det gällde att ha närma till en toalett, men inte ens det hjälpte ibland.
Det som kom ut hade samma konsistens som när man kissar fast en annan äcklig färg och lukt!
Så visst gick jag ner ca 10 kg på 3 månader, men när jag slutade med tabletterna så började vikten stiga igen...

Jag beslöt mig för att söka en privat läkare för att få en remiss. Väl där beskrev jag mina problem och berättade vad/hur jag försökt gå ner i vikt.
Och döm om min förvåning när läkaren sa att: klart vi ska hjälpa dig och skrev en remiss direkt!
Glad i hågen "trallade" jag hem.

Åren gick och inget hände...men så en dag år 2006 fick jag ett brev på posten från Landskrona lasarett, dit jag var kallad för en informationsträff ang överviktsoperationen.

Den 4/1, 2007 körde jag och min man dit och jag traskade in och anmälde mig.
Vi var en grupp på 7 personer som skulle på informationsmötet.
Det kom in  en doktor och berättade hur operationen gick till och lite om biverkningar och annat viktig.
Vi fick väga oss och kolla hur mycket fett kroppen bestod av (inget kul alls, men ett måste)
Jag vägde in mig på 110 kg, till detta hör att jag "bara" är 158,5 centimeter. Så jag "kvalade" in mig till operationen där.
Sen var det dags för det enskilda samtalet med doktorn,  om varför jag ville göra en sådan här operation.
 Var det för min egen skull eller för någon annans.
Jag visste väl ungefär vilka frågor som skulle komma så jag hade tränat hela vägen till Landskrona.
Men så nu tog det helt stopp, jag blev helt tom i uhhvudet och fick tunghäfta!!
 Och tillsaken hör att jag nästan aldrig får det!
TYPISKT!
Men doktorn var en trevlig man så han började prata om allt annat, vad jag hade för fritidsintressen och hur mitt sociala nätverk såg ut.
Sen kom frågan igen och då svarade jag: "jag vill göra det för att jag ska kunna köpa kläder i en "vanlig" affär, kunna åka vilken karusell jag vill utan att tänka på om jag får plats, kunna få ett ännu bättre sexliv, inte gå och tänka på alla följdsjukdomar man kan få av sjuklig fetma,  men även kunna leva ut den människa jag verkligen är och inte den som alla ser".
"Jag vill förverkliga min dröm om att åka fallskärm efter en motorbåt, jag har alltid velat men inte vågat på grund av min vikt (tänk om linan skulle brista)".
Jag klarade alltså även det "testet".
Så jag fick besked om att jag var kvalificerad för en överviktsoperation!!
Jippie!!


Vi fick besked om att det var lång väntetid , kunde ta omkring 3 år. (det gjorde ingenting när man väl kommit så här långt)
Men vi kunde åberopa vårdgarantin, och det gjorde jag så klart.
Sen bar det av hemåt med informationsboken vi fick där, om hur allt kring operationen går till och även efteråt.
Jag läste boken och tänkte efter riktigt, vill jag verkligen göra detta eller inte...
Jag var lika beslutsam som innan jag började läsa boken, men nu tyckte jag att tiden var lång...TRE år!!

För tre månader sen bestämde jag och min man att vi skulle skaffa ett barn till, men jag ville först ringa och kolla med Landskrona hur det gick med min operationstid.
Det skulle dröja minst ett år till, så jag kunde bli gravid om jag ville och ändå ha kvar min plats i kön.
Så vi började ha "träningsläger" här hemma, men första månaden kom mensen som den skulle, andra månaden likandant och sen nu tredje månaden skulle jag få min mens den 15/11...
Den 15/11 fick jag ett samtal från Landskrona lasarett om jag fortfarande var intresserad av att göra en överviktsoperation...jag blev helt mållös!!
Självklart..vill jag det! Hon sa att operationen skulle göras i Göteborg och den skulle bli i början på året.
Så jag tackade och tackade och la på luren...sen kom tankarna...
TÄNK OM JAG ÄR GRAVID!!
Oj, oj, oj....
Jag sprang till medicinskåpet och började rota...visste ju att det skulle ligga ett grav test där...
fick tag i det och rusade till toaletten och satte igång...fem minuter senare var jag lättad, men ändå lite besviken, svårt att beskriva en sådan känsla...
Undra om ödet har ett finger med i spelet???

Under detta sista året som har gått har jag provar modifast, med ett bra resultat i början, men när jag sen började äta nyttigt och slopade modifast började kilona stiga igen...så idag när jag vägde mig hemma vägde jag 116 kg, alltså har jag gått upp 6 kg sen i Januari.

Jag är en väldigt aktiv kvinna på 29 år som spelar fotboll (står i mål), tränar på friskis och svettis, är fotbollstränare till ett ungdomslag och väldigt social.
Många tror nog inte att jag lider så mycket av min övervikt, men jag har blivit bra på att dölja mycket. Utåt är jag en glad, ställer upp för alla, ärlig, väldigt engagerad person som ser till att alla andra har det bra.

Tänkte jag skulle skriva mina känslor och  om hur det hela kommer gå.

Linda









Kommentarer
Postat av: ACO

Hittade din blogg idag. Ska fortsätta läsa!!

2008-02-01 @ 16:56:35
URL: http://aco.blogg.se
Postat av: Kristoffer

Jag tycker att det är bra att du försöker..
Kan tro att det inte är så lätt.. Men kriga på. Får man fråga hur mycket som försvann i operationen eller hade den inte varit? Jag började läsa från början och slutade här så jag vet inte riktigt?
Kriga på

2008-03-13 @ 16:27:39
URL: http://kommunist87.blogg.se/
Postat av: nadia

din blogg är väldigt bra måste jag säga,

intressant läsning !

2008-07-05 @ 09:39:28
URL: http://nadiaahagberg.blogg.se/
Postat av: Denise

Hittade din blogg precis, och kommer fortsätta läsa. Ska läsa igenom hela, men tänkte bara fråga vad operationen gick på? Eller det får jag kanske reda på när jag fortsätter läsa?





Kram.

2009-01-05 @ 03:33:00
URL: http://nisaan.blogg.se/
Postat av: Cassandra

Har du något telefon nummer till han som opererade dig? Både min mamma och mormor har gjort operationen, men ingen av dem vet hur jag ska få tag på dem :)

Tack

2009-08-04 @ 00:52:42
Postat av: Cássandra (Brodin)

Linda. Du ser säkert inte denna kommentar eftersom bloggen är två år gammal. Men jag vill bara säga att du är en riktig fighter, vilken jävla prövning!



Kram.

2009-08-04 @ 23:19:09
URL: http://biancaofaugust.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0