21/1
DAG 6
Det är många tankar som far igenom huvudet när man är trött och ska sova...
Jag har många funderingar just nu om hur jag kommer att uppfattas av människor som jag inte träffar nu på kanske 3 månader...
Hur reagerar de när de ser mig?...
Hur reagerar jag när jag ser dem?...
Behandlar de mig som innan?...
Behandlar jag dem som innan?...
De flesta i min omgivning vet om att jag har gjort en operation, men man träffar ju så många andra sporadiskt.
Har hört andra som gjort operationen berätta,
att vänner de inte träffat på länge tror att de är sjuka för de gått ner i vikt...
Att de inte frågar istället för att anta...
Men jag tror många (som gjort operationen) skäms över att de måste ta till med operation för att bli "normala".
Det gjorde jag också i början, men nu har jag vant mig...
och det är ju inte det att jag inte försökt på egen hand.
I början ville jag inte berätta det för någon, bara de närmaste...
men sen när jag började fundera på det hela så...
Tänk om jag "kom" tillbaka 30 kg lättare och ingen visste någonting......
och man behöver ju stöttning för att lyckas i sin viktnedgång!
Alla dagar är ju inte en dans på rosor men dagen blir ju lite vad man gör den till!
För att lyckas helt med operationen och rehabiliteringen som jag går igenom nu, så MÅSTE man ha stöttning.
Detta är inget man kan ändra på själv, utan alla runt om kring en blir medvetet eller omedvetet indragna i min viktminskning!
Och jag har bra stöttning, både hemifrån, släktingar och andra vänner som vet hur det ligger till och att jag verkligen försöker ändra mitt liv nu!
Jag vet att jag är besvärlig nu emellanåt,
humöret går lite upp och ner...
smärtan gör att man blir extra grinig...
MEN
detta är början på MIN förändring...
man måste ju få träna lite innan man vant in sig och allt går som en räls!
Får du chansen att förändra ditt liv till något du vill...
Ta chansen...
du vet aldrig om den dyker upp igen!!!
Om du inte chansar kan du aldrig vinna något.....
Linda
Nej precis du förlorar juh inget med att chansa!!
Ja jag tyckte det avr det värsta när jag opererades.. Jag orkade kanppt gå till toaletten!:P haha.. Sen när jag väl kom dit utan ngn hjälp så vare som om jagnått toppen på mount everest!!
jaa tungan mår fint nu haha :D tack så mkt!
men oj, har du opererats? (försöker sätta mig in i sammanhanget) riktigt strongt, well done!
jap, det har jag minst sagt gjort! på fyllan och villan till och med ;)
bara två veckor kvar med gips för min del, hur går det för dig då? lyckas du med motivationen?
Svar: håller med hahaa :)
Håller med, man måste chansa för att vinna :)
Läste precis hela din blogg från "pärm till pärm". Vädligt intressant, verkligen! Du är en riktig kämpe tycker jag :)
Ha Det Så Bra
Åh vilken sund inställning du har!!
Jag är helt öppen med min viktop och alla som vill veta får svar!!
Om det är något jag skulle skämmas för så är det att jag lät det gå så långt som det gjorde innan jag anmälde mig för en op... Att jag har opererat mig betyder ju att jag verkligen har tagit tag i min situation!!
Heja oss starka som gör det som krävs!!
Kram o kämpa på... Låt humöret svaja bäst det vill... det är du väl värd tycker jag!!
Jaa jag är alltid rädd för att gå ut från affärer eftersom jag alltid tror att det kan ha hänt att någon kanske har stoppat ner ngt i min väska med flit för att sätta dit mig... Pluss så ahr jag en tendens att det alltid är ngt i min väska som har alarm fortfarande på sig!
Och hatar evrkligen när man är mitt i stan och det händer *som idag* för då vänder juh alla sig om o kollar på en :P
Kram!
svar: samma här.. vitt & rött har jag alltid haft svårt för.. men vissa är riktigt snygga :) me like
Ja, hon är allt en riktig gulleplutt (: Hon heter Wendy!
bra skrivet!
och jag ska försöka stötta dig här i bloggvärlden så gott jag kan.
kram!
ja då kommer man åt som där små musklerna som man inte visste att man hade :) Hur e det idag då? Bärjar du få sug efter mat? Typ hamburgare eller en stor oxfilé.. (nu var det inte meningen att sukta dig) hm.. funderar om jag ska radera.. äh jag låter dte vara. du förstår säkert vad jag menar. Jag är då så sugen på gotta. Fick frukt av en kollega när jag sa att jag var hungrig och var på väg till bussen hem. Den andra gav mig godis. Vad tror du att jag åt?
Jättebra skrivet, håller med dig, man måste ta chansen när den ges.
men det låter ju både bra och dåligt... inte kul att ha ont... Ja, jag får la säga till chaffisen att dra en vända :) smyginvigningen kan ju vänta...
Jag går och väntar på att bli opad och det är kul att följa dig som redan är opad, jag önskar att jag hade kommit så långt som vad du har gjort :o)
