överviktsoperation

Nu börjar det bli kallt ute, bara snön som fattas!!

Nu känner jag ingenting av mina fötter, skönt..men det kommer nog tillbaks, det sa läkaren iallafall.
Längtar efter kallelsen till Göteborg, ska bli skönt att få en tid. Nu går man ju bara och väntar och vet inte riktigt när det ska ske, kan ju inte planera in något..och det tycker inte jag om.
Jag älskar att planera och boka upp mig.

Min arbetsgivare ringde mig i fredags och berättade att jag har fått en rejäl löneökning inför 2008.
Gissa om jag blev glad...nu till jul och allt.
Vi skulle även få en engångssumma på jullönen...ännu bättre, det går ju lite pengar nu till jul!
Jag berättade för min arbetsgivare om att jag ska opereras i början på året, men att jag inte vet riktigt när...
Jag fick bara posivtiva reaktioner på det...

Jag läste i någon tidning för ett tag sen om man umgås med feta personer är risken väldig hög att man själv blir fet...
Är fetma något som smittar...??
Tänk att välja bort sina kompisar för att de väger för mycket...av rädsla att själv bli fet....
Tänk vad media kan sätta "griller" i folks huvud...
Jag hoppas att jag aldrig ens har de tankarna efter min operation!
En av mina kompisar är också överviktig...jag har även kompisar som är trådsmala...och som är mittemellan!
Ska jag skylla på mina kompisar för att jag är tjock??
Den enda som bär skulden till det är mitt förstörda korsband och mitt tänkande om mat.
När jag förstörde mitt korsband tränade jag minst sju gånger i veckan, ibland två pass om dagen.
Fotboll, innebandy, volleyboll och bordtennis.
När jag sen inte kunde träna mer så åt jag samma mat (mycket kolhydrater) som då jag tränade mycket.
Ingen bra kombination...men kilona smög sig på och här är jag nu...

Tänk om man kunde ändra det som hänt??
Men då kanske man hade gjort samma misstag igen, utan att del av konsekvenserna....

Linda